Fortsätt till huvudinnehåll

Sparsamhet <> "Lyx" i vardagen?

Vad är egentligen "lyx" i vardagen?

Jag har åtminstone i tanken en relativt kort tidshorisont, ca. 12 år, tills min tänkta "pensionering" eller i alla fall en nedtrappning där jag övergår till att leva på avkastningen från den ekonomiska grund jag nu börjat bygga. Till den faktiska pensionen är det 20+ år men efter redan avverkade 20 år i arbetslivet känns det, idag, helt enkelt inte längre speciellt sporrande att fortsätta detta gängse, men så klart relativt, inrutade och begränsande födkroks-liv så länge till.

Min satsning på aktier och framförallt utdelningar började så sent som i början av detta år. Har i och för sig dessförinnan sparat i fonder och "under madrassen", för snabb tillgång till medel, i ett 10-tal år men egentligen inte haft någon tanke på ett mål med sparandet. Så vid årsskiftet fick jag en uppenbarelse - det finns en möjlighet att själv kunna få påverka hur jag fördelar min tid - aktier, utdelningar, ränta-på-ränta och aktivt sparande. Efter att ha utvärderat några olika utfall av diverse sparmöjligheter insåg jag att om min längtan efter ett friare liv skulle uppfyllas innan graven måste jag bli aktiv och "aggressiv" i sparandet.

Men nu, så här ett par månader in i mitt aktiva sparande, har jag insett att jag egentligen inte förändrat så mycket när det kommer till mitt sparande. Visst har jag blivit betydligt mer aktiv men "aggressiv"?

Jag har inte dragit ner på eller tagit bort mina vardagliga "lyx"-utgifter - morgontidningen trillar ner brevlådan var morgon, kaffet på "donken" är fortfarande godare än gratis-kaffer på jobbet, enstaka luncher på stan' är trevliga även då de är dubbelt så dyra som den subventionerade lunchen på jobbet eller lådan hemifrån etc.

Listan kan göras lång av dessa små "lyx"-utgifter som säkert hade kunnat generera många tusentals kronor extra sparkapital om jag hade varit mer sparsam. Men utan detta "utsvävade" leverne så hade jag bara begränsat mitt levnadsutrymme ytterligare och undanhållit mig själv från att njuta av det som jag faktiskt åstadkommit så här långt i livet. Och även om det vore under en bestämd tidshorisont så ser i alla fall inte jag "nyttan" eller "vinsten" med att vara "sparsam" för att senare kunna leva som "vanligt".

Jag antar att man anpassar sig till situationen. Men jag kan inte förmå mig själv att gå till ytterligheter bara för att eventuellt nå ett visst mål snabbare. Speciellt om målet är att bli "fri".

Är jag helt ute och reser eller hur ser ni på sparsamhet vs. vardagligt spenderande?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jaga utdelning

Har tidigare skrivit om hur ivrigt jag har byggt upp min portfölj genom att kasta mig över bolag som en hungrig varg. Har hittills slukat 33 olika bolag inom nio sektorer och 18 branscher. Efter en sådan furiös start har framfarten nu stannat av lite och jag reflekterat över mina aktioner så här långt.

Eftersom mina mål är relativt kortsiktiga med "bara" 10 år till snöret känns det som om jag har pressat mig själv lite extra, och kanske genat lite runt risk/reward, för att sätta ihop en portfölj med en så stor direktavkastning som möjligt till en acceptabel risk.

Men med det i åtanke så känner jag mig ändå rätt nöjd med utfallet:
Jag har, tycker jag själv, jagat upp DA:n till en ambitiös nivå men jag ser inte den nivån orimlig även nästkommande år då i alla fall "jag" inte ser stora svängningar framöver i bolagens utdelningsplaner.

Det är en relativt stor andel preferensaktier som bidrar till den höga direktavkastningen; nästan 25% av portföljen är preferensaktier…

Miljonärsdrömmar

I och med den senaste löneutbetalningen uppnådde jag en liten drömgräns - den att vara (brutto)miljonär - och det är alltså så här det känns att äga en miljon - precis som vanligt.

Vet inte om det är att skulderna är nästan lika stora som själva kapitaltillgången eller om en miljon helt enkelt inte smäller lika högt längre som inte ger mig den där kicken jag trodde jag skulle få. Men oavsett hur det känns så är det ändå rätt häftigt att jag har sparat ihop så pass mycket kapital - att det faktiskt går.

Nu är maskinen igång och nästa milstolpe blir att nå en miljon i aktiekapital vilket jag räknar (iskallt) med att uppnå om cirka fyra år. Realistiskt? Förhoppningsvis. I alla fall om jag aktivt fortsätter att spara och förvalta så mycket så möjligt av intjänat kapital.

Tanken just nu är att bekvämt börja trappa ner runt 55 för att senast vid 58 kunna njuta av det goda livet utan alltför många måsten. Vad är era drömmar och mål?

Nytt i november

Jag är en otålig rackare. Efter att investerat månadssparandet för november redan i oktober fanns det inte en chans att jag skulle sitta och vänta på nästa lön. Sagt och gjort, jag har handlat på krita.

Efter en längre tids ältande landade jag i slutsatsen att jag nu hade byggt upp en hyffsad grund att stå på och Avanzas Superlånet erbjudande helt enkelt var redo att plockas.

Med lånet i ryggen och lite extra cash från försäljningen av mitt innehav av Avega Group, som snart köps upp av Tieto, gick jag till verket. Följande är mina inköp under november:
Dessa investeringar resulterade i en ökad utdelning av 2347:- per år och en skuldkvot på 6%. Det kan jag leva med. Upp till 10% känns bekvämt.

Avega Group lämnade som sagt portföljen och lämnade en avkastning på strax under 60% efter sig. I dess plats köptes fyra nya bolag in:

AT&T Inc - ett amerikanskt multinationellt telekommunikationsbolag som rankas som det tredje största på den amerikanska marknaden. Bolaget tillhandahåller tele…