Tung Längtan Efter Utdelning

Stötte idag på en väldigt intressant frågeställning på Frihetsmaskinens blogg . Frågan som jag har ställt mig själv ofta de senaste åren lyder: "Frågan jag ställer mig är, varför tränar man inte mer nu? varför reser man inte mer nu? Varför njuter man inte mer av livet nu istället för om 10-20 år fram i tiden?" Jag gav följande svar på bloggen: Eftersom jag tycker frågeställningen är så intressant tänkte jag bre ut min tankar här på bloggen. Personligen tror jag de allra flesta, precis som jag själv, faktiskt njuter av livet här och nu. Men det njuts på den nivån som är tillgänglig just nu. Det springs, reses, umgås och upplevs etc. så mycket det bara finns utrymme till i det som vi kallar livet i stunden. Kruxet är kanske att det "alltid" verkar grönare på "andra sidan". Det vill säga - "När jag inte längre behöver ... skall jag äntligen ...". Eller - "Om jag ändå inte behövt ... så skulle jag minsann ...". Vi verkar inte

Jag har varit lite snål med uppdateringarna på bloggfronten under starten av 2018. Anledningarna är både många eller också få beroende på sinnesstämningen. Livet kom ifatt. Rörigt på jobb och hemma ställer till det i skallen. Och fasten man intalar sig att allt är under kontroll brinner stubinen allt snabbare tills proppen, nästan, smäller. Men, med det annalkande ljuset, erfarenhet och professionell hjälp tas nya tag. En annan livlina är helt klart sparandet. Det ger hop om en enklare vardag med mindre måsten och utrymme för mer kommunikation. Med nästan ett helt år bakom mig så är det nu inga hål kvar på månadsbasis gällande utdelningar. De första utdelningarna för året blev: Utdelningar Jan-Feb 2018 Årets utmaning blir att fylla upp alla veckor med minst en utdelning. Går det tror ni? Tyvärr har det nya året inlets i en kärvare ekonomisk sits än beräknat. Tyngd av höstens/vinterns köksrenovering, som byggbolaget tog rejält betalt för, och julledighetens utsvävningar har bara

Ända sedan början av året (2017) då jag övergick från ett mer passivt fond betonat sparande till ett aktivt aktiebaserat ditto så har det bara rullat på. Precis enligt plan och beräkningar. Eller? Saken är att jag någonstans under sommaren kände att något inte riktigt stämde. Jag hade i mitt nyfunna aktieintresse dragits med i en självuppfylld investeringssnurra där resultatet blev en väldigt tunn plånbok i slutet av varje månad. Något som jag inte hade varit van med sedan innan jag började spara aktivt. Det har fortsatt på samma sätt under hösten men det var först nu under inledningen av köphysterins tider, dvs. från Black Friday till mellandagsrean, som jag faktiskt gick igenom mitt beteende. Resultatet är både positivt och mindre positivt. Det visade sig nämligen att min sparkvot har legat på snitt 65%  istället för de 35% som jag trodde jag låg på. Jag för alltid över mellan 30-35% varje månad till KF-kontot hos Avanza och sedan har jag medvetet pytsat in lite extra. Det &qu

Precis hemkommen från en weekend-resa med frugan där ingen tanke, nästan, ägnades åt att spara eller tänka ekonomiskt. Men i huvudet ekar Dire Straits låt "Money for nothing" i huvudet fast texten sjungs omvänt - "Nothing for money". För att ha varit en kort, över-helgen, resa spenderades en sjujäkla hög med pengar och det enda vi hade med oss hem var minnen och jag är helt OK med det. Jag har tidigare varit inne på ämnet om att både leva nu och sen och helgens äventyr vittnar om detta. Det enda "problemet" jag har är att jag önskar det hade funnits utrymme för denna typ av minnesskapande resor varje helg eller till och med varje dag. Det är förmodligen min största drivkraft för mitt sparande och portföljbyggande - att skapa minnen. Nu är säkert flera därute som tänker att det går ju att skapa minnen utan att spendera "för mycket" pengar. Absolut, men i min värld skapar varje tanke som måste ägnas åt ekonomisk urskiljning en "bortslös

Den sista gästen smiter hem, klockan är runt 23 och jag känner mig småsugen på lite nattamat... Tänker tillbaka på en mycket trevlig kväll med nära och kära. Den började med en sittning ute i det härliga vädret på restaurang; långbakad griskind, ångad bergtunga, lågtempererad kalvrygg, vin, öl och skratt i mängder. Notan blev lång. Tillbaka hem till oss för lite hembakad efterrätt, kaffe och mer umgänge i solnedgången. Skratten duggade tätt. Började fundera, där vid kylskåpet kl. 23, på om jag skulle kunna välja bort en kväll som denna för att spara den där 1000:- lappen extra; hur värdesätts livskvalitet? Såhär dagen efter är mitt svar till mig själv ett rungande nej - jag vill leva ett fullgott liv både i nuet och i framtiden. Inga matlådor när det finns god nylagad lunch att avnjuta. Inget väntande på rea när behovet av nya kläder, ny teknologi eller pryttlar dyker upp. Det handlar inte om att slösa men heller inte om att försaka livet här och nu för något längre fram. Vad ä