Fortsätt till huvudinnehåll

Mål

Mitt övergripande mål är att jag inom 10 år, från 2017, skall bli ekonomiskt oberoende - dvs. jag skall kunna sluta jobba eller gå ner i tid, om jag så önskar, och ändå kunna leva ett liv utan ekonomiska begränsningar. Målet är satt till 2027 då det sammanfaller med tidpunkten då barnen, eventuellt borde, flyttat ut och våra omkostnader enkom består av vårt, min och frugans, levande.

Vad som faktiskt kommer att hända när jag har uppnått det utsatta målet har jag ingen aning om idag men jag antar jag kommer att genomföra någon slags livsförändring för att kunna "njuta" mer av livets goda. Jag har delat upp målet i delmål för att sporra mig själv att jobba aktivt med sparandet då det annars riskerar att försvinna i vardagsbruset.

Utdelning
per år
Utdelning
per månad
Uppskattat
Måldatum
Faktiskt
Måldatum
10 000:-
1000:-
2017-02-28
2017-04-19
15 000:-
1250:-
2017-10-31
2017-07-13
18 000:-
1500:-
2017-12-31
2017-11-01
24 000:-
2000:-
2018-03-31
2018-01-01
36 000:-
3000:-
2018-10-31
2018-08-31
60 000:-
5000:-
2020-10-31
90 000:-
7500:-
2021-12-31
120 000:-
10 000:-
2023-03-31
180 000:-
15 000:-
2024-10-31
240 000:-
20 000:-
2025-12-31
300 000:-
25 000:-
2026-10-31
360 000:-
30 000:-
2027-10-31
600 000:-
50 000:-
2029-10-31
900 000:-
75 000:-
1 200 000:-
100 000:-
2017 årsmål på 18.000:- uppfylldes nästan två månader tidigare är beräknat - väldigt överraskande. Kan påpekas att portföljen gick live i mars 2017 och därmed saknar utdelningar för de två första månaderna för 2017.

Med min nuvarande spartakt, med en genomsnittlig sparkvot på ~35%, och en uppskattad 7%-ig utdelningstillväxt fås följande prognos i grafiskt format:
Uppdaterad Sep 2018

Dvs. det "dröjer" till ~2028 innan mitt mål är nått. Frågan är om jag kommer att mäkta med att "vänta" tills dess eller om jag kommer att öka spartakten?

Verkar detta realistiskt överhuvudtaget eller är jag helt uppe i det blå?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Livet här och nu

Stötte idag på en väldigt intressant frågeställning på Frihetsmaskinens blogg. Frågan som jag har ställt mig själv ofta de senaste åren lyder:

"Frågan jag ställer mig är, varför tränar man inte mer nu? varför reser man inte mer nu? Varför njuter man inte mer av livet nu istället för om 10-20 år fram i tiden?"

Jag gav följande svar på bloggen:

Eftersom jag tycker frågeställningen är så intressant tänkte jag bre ut min tankar här på bloggen.

Personligen tror jag de allra flesta, precis som jag själv, faktiskt njuter av livet här och nu. Men det njuts på den nivån som är tillgänglig just nu. Det springs, reses, umgås och upplevs etc. så mycket det bara finns utrymme till i det som vi kallar livet i stunden.

Kruxet är kanske att det "alltid" verkar grönare på "andra sidan". Det vill säga - "När jag inte längre behöver ... skall jag äntligen ...". Eller - "Om jag ändå inte behövt ... så skulle jag minsann ...".

Vi verkar inte kunna bli tillf…

Livet efter mörkret

Jag har varit lite snål med uppdateringarna på bloggfronten under starten av 2018. Anledningarna är både många eller också få beroende på sinnesstämningen. Livet kom ifatt. Rörigt på jobb och hemma ställer till det i skallen. Och fasten man intalar sig att allt är under kontroll brinner stubinen allt snabbare tills proppen, nästan, smäller. Men, med det annalkande ljuset, erfarenhet och professionell hjälp tas nya tag. En annan livlina är helt klart sparandet. Det ger hop om en enklare vardag med mindre måsten och utrymme för mer kommunikation.

Med nästan ett helt år bakom mig så är det nu inga hål kvar på månadsbasis gällande utdelningar. De första utdelningarna för året blev:
Årets utmaning blir att fylla upp alla veckor med minst en utdelning. Går det tror ni?

Tyvärr har det nya året inlets i en kärvare ekonomisk sits än beräknat. Tyngd av höstens/vinterns köksrenovering, som byggbolaget tog rejält betalt för, och julledighetens utsvävningar har bara ören, utdelningar till trots, pl…

Momentum?

Hoho-jaja. Var är energin?

Vill egentligen inte tynga bloggen med livets baksida men ibland är det bara tomt i energidepåerna. Efter tidigare nämnda kök/hus-renovering i kombination av vinterns mörker och efterdyningarna av en nära kollision med den berömda väggen har det varit en lång vindlande väg tillbaka.

Min excel har börjat balla ur och den nya är inte riktigt färdig så jag får skjuta upp rapporteringen av portföljens utveckling. Men vad jag kan nämna är att jag har gått och blivit portföljförvaltare - åt min mor.

Lite blandade känslor då pengarna jag får förvalta åt henne är de hon tänkt att lämna i arv. Jag försöker få henne att använda åtminstone överskottet till eller på något hon verkligen skulle må gott av t.ex. en resa eller dyl. Men hon menar på att hon har det precis som hon vill och att de pengarna mår bättre av att investeras än att bli liggandes på en noll-procentigt sparkonto.

Hur som haver, med nya kulor kan jag prova sådant jag plockat upp under mitt första år som…