Fortsätt till huvudinnehåll

Starta motorn

Jag försöker att hinna med ett par tre löppass veckan. Efter en tyngre period den senaste vintern har motorn i mig inte riktigt kommit igång igen. Tanken är att den skall puttra på i en behaglig takt. Men för tillfället liksom tänder den till, kör på högsta varv och tvärnitar när bränslet tar slut.

Lite så känns det nu också i portföljen - jag startade i full fart i februari, kört hårt med nya investeringar men nu är bränslet nästan slut och det börjar kännas motigt. April och Maj är störst just nu, gällande utdelningar, i portföljen. För min del stod de för ~80% av årets hitintills inkomna utdelningar och slår man ut dem på den utdelningsprognos jag har för året hamnar siffran på ~50% vilket fortfarande är en betydande siffra.

Antar att det precis som med kroppens motor gäller det att vara ihärdig och fortsätta finjustera och investera i det längre loppet.

Har ni också det motigt ibland - hur gör ni för att köra på?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jaga utdelning

Har tidigare skrivit om hur ivrigt jag har byggt upp min portfölj genom att kasta mig över bolag som en hungrig varg. Har hittills slukat 33 olika bolag inom nio sektorer och 18 branscher. Efter en sådan furiös start har framfarten nu stannat av lite och jag reflekterat över mina aktioner så här långt.

Eftersom mina mål är relativt kortsiktiga med "bara" 10 år till snöret känns det som om jag har pressat mig själv lite extra, och kanske genat lite runt risk/reward, för att sätta ihop en portfölj med en så stor direktavkastning som möjligt till en acceptabel risk.

Men med det i åtanke så känner jag mig ändå rätt nöjd med utfallet:
Jag har, tycker jag själv, jagat upp DA:n till en ambitiös nivå men jag ser inte den nivån orimlig även nästkommande år då i alla fall "jag" inte ser stora svängningar framöver i bolagens utdelningsplaner.

Det är en relativt stor andel preferensaktier som bidrar till den höga direktavkastningen; nästan 25% av portföljen är preferensaktier…

Nytt i november

Jag är en otålig rackare. Efter att investerat månadssparandet för november redan i oktober fanns det inte en chans att jag skulle sitta och vänta på nästa lön. Sagt och gjort, jag har handlat på krita.

Efter en längre tids ältande landade jag i slutsatsen att jag nu hade byggt upp en hyffsad grund att stå på och Avanzas Superlånet erbjudande helt enkelt var redo att plockas.

Med lånet i ryggen och lite extra cash från försäljningen av mitt innehav av Avega Group, som snart köps upp av Tieto, gick jag till verket. Följande är mina inköp under november:
Dessa investeringar resulterade i en ökad utdelning av 2347:- per år och en skuldkvot på 6%. Det kan jag leva med. Upp till 10% känns bekvämt.

Avega Group lämnade som sagt portföljen och lämnade en avkastning på strax under 60% efter sig. I dess plats köptes fyra nya bolag in:

AT&T Inc - ett amerikanskt multinationellt telekommunikationsbolag som rankas som det tredje största på den amerikanska marknaden. Bolaget tillhandahåller tele…

Livet här och nu

Stötte idag på en väldigt intressant frågeställning på Frihetsmaskinens blogg. Frågan som jag har ställt mig själv ofta de senaste åren lyder:

"Frågan jag ställer mig är, varför tränar man inte mer nu? varför reser man inte mer nu? Varför njuter man inte mer av livet nu istället för om 10-20 år fram i tiden?"

Jag gav följande svar på bloggen:

Eftersom jag tycker frågeställningen är så intressant tänkte jag bre ut min tankar här på bloggen.

Personligen tror jag de allra flesta, precis som jag själv, faktiskt njuter av livet här och nu. Men det njuts på den nivån som är tillgänglig just nu. Det springs, reses, umgås och upplevs etc. så mycket det bara finns utrymme till i det som vi kallar livet i stunden.

Kruxet är kanske att det "alltid" verkar grönare på "andra sidan". Det vill säga - "När jag inte längre behöver ... skall jag äntligen ...". Eller - "Om jag ändå inte behövt ... så skulle jag minsann ...".

Vi verkar inte kunna bli tillf…