Tung Längtan Efter Utdelning

Jag skrev i ett tidigare inlägg att "Emellanåt ger portföljen samma känsla som att sitta och se färg torka." då portföljen trots , eller på grund av, min låga aktivitet i portföljen sakta men säkert klättrat upp mot nu ATH. Nivån som bräcktes där och då var 1.5 miljoner. Jag avslutade inlägget med, vad jag tyckte då, ett högt och antagligen orealistiskt mål för året men när det handlar om pengar skall inget antas vara omöjligt. Så här ser utvecklingen ut: Brutto här innebär befintligt kapital, i papper, utan avdrag av skuld och följaktligen visar då netto ditto med skulden avdragen. Även om sannolikheten för att nå 2 miljoner, brutto, innan året tar slut inte är allt för stor så måste jag erkänna att jag aldrig trodde jag skulle komma så nära så snabbt. Jag tackar och bugar för ett gynnsamt år. Det som dock pyr inom mig är frågan om jag inte skulle ta risken att bli lite mer aktiv för att på så sätt, förhoppningsvis, snabba på utvecklingen än mer - turbo fart?

Tjo-ho! Emellanåt ger portföljen samma känsla som att sitta och se färg torka. Men även om de dagliga rörelserna är små så växer den sig större och större. I veckan uppnåddes så till slut "nivån" där mitt sparade kapital, brutto, översteg 1.5 miljoner. Fastän jag har varit målmedveten, gjort upp en plan och exekverat den, är det en obeskrivlig känsla att faktiskt få se delmålen uppfyllas. Nästa delmål är 1.75 miljoner i slutet av året. Men med den nuvarande utvecklingstakten, i kombination med pågående portfölj-justeringar, kan det bli mer än så. 2 miljoner - here I come! /Marty

Blev idag uppringd av Postkodlotteriet. Som vanligt ville de sälja extra lotter för nu minsann skall det lottas ut miljoners miljoner och jag skall väl inte missa en sådan chans att bli miljonär? Säljaren började med att fråga vad jag skulle göra om jag vann 200-miljoner? Jag vet inte såhär på rak arm - var mitt svar. När jag väl fick en syl i vädret avslutades samtalet utan att några extra lotter hade inköpts. Men samtalet fick mig ändå att börja fundera på vad jag egentligen har som mål - vad är det jag strävar efter och när vet jag att jag är där? Det har varit en hel del diskussion om detta det senaste både på twitter och diverse bloggar som t.ex.  "Vi har alla varit ekonomiskt fria" ,  "Vad betyder det att ta sig ut ur ekorrhjulet" samt  "Leva nu eller sen eller kanske både och" Min ursprungsplan var och är att inom 7-10 år uppnå en investeringsnivå som kan ge mig valmöjligheter i livet - mindre jobb, mer fritid. Mer specifikt är målet att få

Jaha, nu tog det tvärstopp. Har i ivern av att starta mitt aktiesparande lyckats spendera nästintill all cash som legat och skvalpat i diverse konton. En liten dipp gjorde inte heller att suget vilade över sommaren. Planen sedan start har varit att jag efter att ha investerat startkapitalet på ca. 225.000:- skulle lägga ca. 12.000:- av sparkapitalet var månad på aktieportföljen. Jag investerade i Jan-Feb men har sedan Mars investerat ytterligare ca. 135.000:- mot de tänkta 12.000:- * 6 = 72.000:- nästan dubbelt upp alltså. Fast för att "lyckas" med det har jag tagit i från tårna och till och med nallat från sparbufferten och nu står jag där - fullinvesterad - och med ett lönekonto som precis kommer att räcka månaden ut. Snacka om "mixed feelings". Glad som fan för att jag snart har kommit halvvägs till den första miljonen i aktieportföljen men också lätt obekväm med att ha så lite i både buffert och plånkan. Känns dock lite bättre när jag vet att där kommer tr

I och med den senaste löneutbetalningen uppnådde jag en liten drömgräns - den att vara (brutto)miljonär - och det är alltså så här det känns att äga en miljon - precis som vanligt. Vet inte om det är att skulderna är nästan lika stora som själva kapitaltillgången eller om en miljon helt enkelt inte smäller lika högt längre som inte ger mig den där kicken jag trodde jag skulle få. Men oavsett hur det känns så är det ändå rätt häftigt att jag har sparat ihop så pass mycket kapital - att det faktiskt går. Nu är maskinen igång och nästa milstolpe blir att nå en miljon i aktiekapital vilket jag räknar (iskallt) med att uppnå om cirka fyra år. Realistiskt? Förhoppningsvis. I alla fall om jag aktivt fortsätter att spara och förvalta så mycket så möjligt av intjänat kapital. Tanken just nu är att bekvämt börja trappa ner runt 55 för att senast vid 58 kunna njuta av det goda livet utan alltför många måsten. Vad är era drömmar och mål?