Fortsätt till huvudinnehåll

Livet här och nu

Stötte idag på en väldigt intressant frågeställning på Frihetsmaskinens blogg. Frågan som jag har ställt mig själv ofta de senaste åren lyder:

"Frågan jag ställer mig är, varför tränar man inte mer nu? varför reser man inte mer nu? Varför njuter man inte mer av livet nu istället för om 10-20 år fram i tiden?"

Jag gav följande svar på bloggen:

Eftersom jag tycker frågeställningen är så intressant tänkte jag bre ut min tankar här på bloggen.

Personligen tror jag de allra flesta, precis som jag själv, faktiskt njuter av livet här och nu. Men det njuts på den nivån som är tillgänglig just nu. Det springs, reses, umgås och upplevs etc. så mycket det bara finns utrymme till i det som vi kallar livet i stunden.

Kruxet är kanske att det "alltid" verkar grönare på "andra sidan". Det vill säga - "När jag inte längre behöver ... skall jag äntligen ...". Eller - "Om jag ändå inte behövt ... så skulle jag minsann ...".

Vi verkar inte kunna bli tillfredsställda oavsett tillgång till tid eller pengar. Kanske ligger det i människans natur eller så lever vi, här och nu, i en tid av nästan oändliga möjligheter som gör det nästintill omöjligt att veta eller känna om det är "good enough".

Vet inte om det är något som kommer till de flesta med ålderns erfarenheter men mina egna insikter om vad det innebär att vara en far, man, kompis, arbetare, ansvarstagande,  förstående, medmänniska osv. utvecklas hela tiden. Det jag hade som mål med livet för 1,5,10,20 år sedan är inte exakt detsamma som jag har idag och förmodligen inte det mål jag kommer att ha imorgon.

Vad jag däremot är rätt säker på är att mitt sparande kommer att underlätta både mitt sökande och genomförandet av mina mål. Det enda jag ångrar i det stora hela är att jag inte fick den insikten lång tidigare än mitt i livet. Å andra sidan är det ju inte alls mer säkert att mitt liv hade varit bättre eller mer njutbart för det.

Med vänlig hälsning. Marty.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Livet efter mörkret

Jag har varit lite snål med uppdateringarna på bloggfronten under starten av 2018. Anledningarna är både många eller också få beroende på sinnesstämningen. Livet kom ifatt. Rörigt på jobb och hemma ställer till det i skallen. Och fasten man intalar sig att allt är under kontroll brinner stubinen allt snabbare tills proppen, nästan, smäller. Men, med det annalkande ljuset, erfarenhet och professionell hjälp tas nya tag. En annan livlina är helt klart sparandet. Det ger hop om en enklare vardag med mindre måsten och utrymme för mer kommunikation.

Med nästan ett helt år bakom mig så är det nu inga hål kvar på månadsbasis gällande utdelningar. De första utdelningarna för året blev:
Årets utmaning blir att fylla upp alla veckor med minst en utdelning. Går det tror ni?

Tyvärr har det nya året inlets i en kärvare ekonomisk sits än beräknat. Tyngd av höstens/vinterns köksrenovering, som byggbolaget tog rejält betalt för, och julledighetens utsvävningar har bara ören, utdelningar till trots, pl…

Jaga utdelning

Har tidigare skrivit om hur ivrigt jag har byggt upp min portfölj genom att kasta mig över bolag som en hungrig varg. Har hittills slukat 33 olika bolag inom nio sektorer och 18 branscher. Efter en sådan furiös start har framfarten nu stannat av lite och jag reflekterat över mina aktioner så här långt.

Eftersom mina mål är relativt kortsiktiga med "bara" 10 år till snöret känns det som om jag har pressat mig själv lite extra, och kanske genat lite runt risk/reward, för att sätta ihop en portfölj med en så stor direktavkastning som möjligt till en acceptabel risk.

Men med det i åtanke så känner jag mig ändå rätt nöjd med utfallet:
Jag har, tycker jag själv, jagat upp DA:n till en ambitiös nivå men jag ser inte den nivån orimlig även nästkommande år då i alla fall "jag" inte ser stora svängningar framöver i bolagens utdelningsplaner.

Det är en relativt stor andel preferensaktier som bidrar till den höga direktavkastningen; nästan 25% av portföljen är preferensaktier…