Fortsätt till huvudinnehåll

Nothing for money vs. money for nothing

Precis hemkommen från en weekend-resa med frugan där ingen tanke, nästan, ägnades åt att spara eller tänka ekonomiskt. Men i huvudet ekar Dire Straits låt "Money for nothing" i huvudet fast texten sjungs omvänt - "Nothing for money".

För att ha varit en kort, över-helgen, resa spenderades en sjujäkla hög med pengar och det enda vi hade med oss hem var minnen och jag är helt OK med det.

Jag har tidigare varit inne på ämnet om att både leva nu och sen och helgens äventyr vittnar om detta. Det enda "problemet" jag har är att jag önskar det hade funnits utrymme för denna typ av minnesskapande resor varje helg eller till och med varje dag. Det är förmodligen min största drivkraft för mitt sparande och portföljbyggande - att skapa minnen.

Nu är säkert flera därute som tänker att det går ju att skapa minnen utan att spendera "för mycket" pengar. Absolut, men i min värld skapar varje tanke som måste ägnas åt ekonomisk urskiljning en "bortslösad" livsminut. Ett sådant exempel från resan var när vi letade efter någonstans att äta lunch på. Istället för att ta plats på en jättemysig, "dyr", restaurang i en härlig omgivning som vi sprang på irrade vi omkring tills vi var så hungriga att priset inte längre var en faktor. I slutändan "sparade" vi ca. 100:- men tappade samtidigt nästan en timme av livskvalitet då vi istället för att ta in upplevelsen av vår omgivning lade fokus på menyer och priser.

Så jag vill vända tillbaka texten i Dire Straits låt och låta mina besparingar jobba åt mig och förhoppningsvis låta mig uppleva färre "nothing for money"-stunder framöver.

Vad har ni för erfarenheter där "snålandet" gick ut över upplevelserna?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jaga utdelning

Har tidigare skrivit om hur ivrigt jag har byggt upp min portfölj genom att kasta mig över bolag som en hungrig varg. Har hittills slukat 33 olika bolag inom nio sektorer och 18 branscher. Efter en sådan furiös start har framfarten nu stannat av lite och jag reflekterat över mina aktioner så här långt.

Eftersom mina mål är relativt kortsiktiga med "bara" 10 år till snöret känns det som om jag har pressat mig själv lite extra, och kanske genat lite runt risk/reward, för att sätta ihop en portfölj med en så stor direktavkastning som möjligt till en acceptabel risk.

Men med det i åtanke så känner jag mig ändå rätt nöjd med utfallet:
Jag har, tycker jag själv, jagat upp DA:n till en ambitiös nivå men jag ser inte den nivån orimlig även nästkommande år då i alla fall "jag" inte ser stora svängningar framöver i bolagens utdelningsplaner.

Det är en relativt stor andel preferensaktier som bidrar till den höga direktavkastningen; nästan 25% av portföljen är preferensaktier…

Nytt i november

Jag är en otålig rackare. Efter att investerat månadssparandet för november redan i oktober fanns det inte en chans att jag skulle sitta och vänta på nästa lön. Sagt och gjort, jag har handlat på krita.

Efter en längre tids ältande landade jag i slutsatsen att jag nu hade byggt upp en hyffsad grund att stå på och Avanzas Superlånet erbjudande helt enkelt var redo att plockas.

Med lånet i ryggen och lite extra cash från försäljningen av mitt innehav av Avega Group, som snart köps upp av Tieto, gick jag till verket. Följande är mina inköp under november:
Dessa investeringar resulterade i en ökad utdelning av 2347:- per år och en skuldkvot på 6%. Det kan jag leva med. Upp till 10% känns bekvämt.

Avega Group lämnade som sagt portföljen och lämnade en avkastning på strax under 60% efter sig. I dess plats köptes fyra nya bolag in:

AT&T Inc - ett amerikanskt multinationellt telekommunikationsbolag som rankas som det tredje största på den amerikanska marknaden. Bolaget tillhandahåller tele…

Livet här och nu

Stötte idag på en väldigt intressant frågeställning på Frihetsmaskinens blogg. Frågan som jag har ställt mig själv ofta de senaste åren lyder:

"Frågan jag ställer mig är, varför tränar man inte mer nu? varför reser man inte mer nu? Varför njuter man inte mer av livet nu istället för om 10-20 år fram i tiden?"

Jag gav följande svar på bloggen:

Eftersom jag tycker frågeställningen är så intressant tänkte jag bre ut min tankar här på bloggen.

Personligen tror jag de allra flesta, precis som jag själv, faktiskt njuter av livet här och nu. Men det njuts på den nivån som är tillgänglig just nu. Det springs, reses, umgås och upplevs etc. så mycket det bara finns utrymme till i det som vi kallar livet i stunden.

Kruxet är kanske att det "alltid" verkar grönare på "andra sidan". Det vill säga - "När jag inte längre behöver ... skall jag äntligen ...". Eller - "Om jag ändå inte behövt ... så skulle jag minsann ...".

Vi verkar inte kunna bli tillf…