Fortsätt till huvudinnehåll

Tung längtan efter ljuset i tunneln

Håhå, jaja, det är sannerligen mörkt nu, ute alltså. Här hemma är det bara ett mindre kaos men det som lite pengar inte kan lösa finns inte.

Fru M och jag har gått i renoveringstankar ett bra tag. Till slut så bestämde vi helt enkelt att "nu" får det bära eller brista. Fast "nu" blev det varken eller. Inga hantverkare var villiga att ta jobbet och nästan sex veckor förflöt innan någon halvseriös kommunikation kom till skott. Ingen stiltje på den arbetsmarknaden inte.

Vi kom till slut överens med en större, läs mer tillgänglig men också dyrare, firma att köra timbaserat där vi skulle göra en del av arbetet för att dels snabba upp förloppet men också såklart spara en "buck" eller två.

Från att börjat "ta tag i det" strax efter sommaren så närmar sig nu julen med stormsteg. Nu mitt i röran finns det inte ord nog för att uttrycka hur stor längtan är efter att få allt klart. 

Vi kör alltså helrenovering på 60+ m2 täckandes hall, kök, sällskapsrum och vardagsrum. Rivning av vägg mellan kök, hall och sällskapsrum så att de, tillsammans med vardagsrummet, skapar en enda stort öppen planlösning. Rivning av befintligt kök och bygge av nytt inklusive nya vitvaror.  Bredspackling av alla väggar och ny färg på desamma samt tak. Nytt stort flytgolv.

Vi har fyllt alla ytor som fanns tillgängliga till bredden med resterna från dessa rum och lever nu som packade sillar. Men snart kommer eldprovet. Nästa vecka måste vi slänga ut det sista av det befintliga köket som vi har sparat för att kunna leva; vask, kylskåp ugn och spis. Har vi dock tur är det mesta på plats till nyår men tiden fram tills dess lär bli prövande men förhoppnings väl värt den mödan.

Vi har sedan strax innan vi köpte huset lagt undan lite extra varje månad. Först för att spara ihop till kontantinsatsen och sedan för att bygga en buffert för både väntade och oväntade utgifter.

Nu tyckte/trodde vi att där fanns tillräckligt för den omfattande renovering vi hade i tankarna. Men med de kända utgifterna så här långt - nytt kök, nya vitvaror samt nytt golv - har vi redan gjort av med lite mer än hälften av de resurserna - ca. 100.000:-. Då återstår fortfarande kostnaden för arbetskraften och de utgifter för materialet de använt. Mitt personliga mål var att i slutändan komma undan med en slutsumma runt 160.000:-, efter rot, men det vi får alltså se vart det landar.

Men kan då pengar lösa det mesta som jag skrev inledningsvis? Förmodligen. Hade vi haft mer att spendera eller om jag helt enkelt inte skulle vara så snål som jag är så hade den här situationen säkert gått att lösa på ett mycket smidigare sätt. Nu blir det istället en mix av ett proffsigt utförande, high end varor och stort kök i symfoni med lite in house kaos och massa kärlek. Där finns trots allt ett ljus i tunneln som ser ut att lova både renoveringslycka och en grundplåt kvar till en ny buffert.

God jul på er alla där ute önskar Marty med familj.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Livet här och nu

Stötte idag på en väldigt intressant frågeställning på Frihetsmaskinens blogg. Frågan som jag har ställt mig själv ofta de senaste åren lyder:

"Frågan jag ställer mig är, varför tränar man inte mer nu? varför reser man inte mer nu? Varför njuter man inte mer av livet nu istället för om 10-20 år fram i tiden?"

Jag gav följande svar på bloggen:

Eftersom jag tycker frågeställningen är så intressant tänkte jag bre ut min tankar här på bloggen.

Personligen tror jag de allra flesta, precis som jag själv, faktiskt njuter av livet här och nu. Men det njuts på den nivån som är tillgänglig just nu. Det springs, reses, umgås och upplevs etc. så mycket det bara finns utrymme till i det som vi kallar livet i stunden.

Kruxet är kanske att det "alltid" verkar grönare på "andra sidan". Det vill säga - "När jag inte längre behöver ... skall jag äntligen ...". Eller - "Om jag ändå inte behövt ... så skulle jag minsann ...".

Vi verkar inte kunna bli tillf…

Livet efter mörkret

Jag har varit lite snål med uppdateringarna på bloggfronten under starten av 2018. Anledningarna är både många eller också få beroende på sinnesstämningen. Livet kom ifatt. Rörigt på jobb och hemma ställer till det i skallen. Och fasten man intalar sig att allt är under kontroll brinner stubinen allt snabbare tills proppen, nästan, smäller. Men, med det annalkande ljuset, erfarenhet och professionell hjälp tas nya tag. En annan livlina är helt klart sparandet. Det ger hop om en enklare vardag med mindre måsten och utrymme för mer kommunikation.

Med nästan ett helt år bakom mig så är det nu inga hål kvar på månadsbasis gällande utdelningar. De första utdelningarna för året blev:
Årets utmaning blir att fylla upp alla veckor med minst en utdelning. Går det tror ni?

Tyvärr har det nya året inlets i en kärvare ekonomisk sits än beräknat. Tyngd av höstens/vinterns köksrenovering, som byggbolaget tog rejält betalt för, och julledighetens utsvävningar har bara ören, utdelningar till trots, pl…

Jaga utdelning

Har tidigare skrivit om hur ivrigt jag har byggt upp min portfölj genom att kasta mig över bolag som en hungrig varg. Har hittills slukat 33 olika bolag inom nio sektorer och 18 branscher. Efter en sådan furiös start har framfarten nu stannat av lite och jag reflekterat över mina aktioner så här långt.

Eftersom mina mål är relativt kortsiktiga med "bara" 10 år till snöret känns det som om jag har pressat mig själv lite extra, och kanske genat lite runt risk/reward, för att sätta ihop en portfölj med en så stor direktavkastning som möjligt till en acceptabel risk.

Men med det i åtanke så känner jag mig ändå rätt nöjd med utfallet:
Jag har, tycker jag själv, jagat upp DA:n till en ambitiös nivå men jag ser inte den nivån orimlig även nästkommande år då i alla fall "jag" inte ser stora svängningar framöver i bolagens utdelningsplaner.

Det är en relativt stor andel preferensaktier som bidrar till den höga direktavkastningen; nästan 25% av portföljen är preferensaktier…